HANINGE HANDBOLL

Nu har vi allt spelat den sista matchen för säsongen. Slutspel och sommarserien är väl det som står på schemat härnäst. Men annars är det done, done and done. Jag är så grymt nöjd med säsongen som varit. Jag kom in lite sent och gjorde min första match i Östra hallen och gör även min sista match i Östra hallen. Då var det en vinst och idag var det en förlust. Men när man sitter och tänker tillbaka på det som varit, så blir jag helt.. ja jag vet inte. Tänk hur vi utvecklats som lag tillsammans under den här perioden. Tänker man så, så är även dagens förlust en seger. Vi har visat saker för oss själva, för varandra, för alla som för bara några månader var långt bort.

Och jag har aldrig, aldrig haft så roligt som jag haft den här säsongen och det är tack vare alla inblandade, spelare, tränare, ledare.

Och tänker man tillbaka. För ett år sedan var jag helt slutkörd både fysiskt och psykiskt. Jag stod vid den här tiden inför ett riktigt tungt beslut. Att sluta på handboll. Det var det enda som fanns där med tanke på hur ont jag hade. Men jag var envis och ville ge handbollen en sista chans. Jag smög mig tillbaka till min älskade modersklubb och jag är så sjukt glad för att jag gjorde det. För med er runt om mig så har jag ärligt talat inte kännt av mina benhinnor på hela säsongen.

Jag vet inte vart jag vill komma riktigt. Jag är bara riktigt, riktigt glad just nu.
Och det är allt tack vare er.

Ni är bäst, love you all. <3