panik

Jag måste få skriva det jag känner men egentligen vill jag inte. Ni ser ju själva hur glad jag är ibland? och hur jag är på planen,träningarna osv. Jag PRESSAR verkligen mig själv och säger till mig själv 1000 gånger att jag inte får bli sur över något töntigt spom kan vara vad som helst, men egentligen vet jag inte varför jag blir sur?

Jag älskar verkligen handboll. Men för att tagga ner kanske jag behöver en paus? jag vet inte. Jag skäms så mycket jag vill inte vara sådan sur jävla människa och jag är ingen sådan i verkligheten. Är jag för trött? är det därför jag blir sur? eller vad är det? jag förstår mig inte riktigt själv. Jag vet att alla ni finns där men det känns som att jag inte "bryr" mig för at jag är sur. men det är klart jag bryr mig och det vet ni.

Panik panik panik... vill inte vara såhär längre, rädd att jag slutaer på handboll pga det. :(
Vi ses på måndag



HUGS

Kommentarer
Postat av: Mucklan

Gumman, det kallas för livet.... Det går upp och det går ner. Du är inte ensam om att känna så här. Man känner inte igen sig själv och det finns inte riktigt något att sätta fingret på varför man blir arg, sur eller ledsen. Det bara är så. Man kan skylla på stress, skolan, vädret, hormoner men ibland får man bara vänta ut det, brukar gå över. Bamse kram från Mucklan:)

2010-03-24 @ 21:51:10
Postat av: mato

Ida lyssna på Mucklan de kommer att gå över....:(

Bamse kram från mej också

2010-03-24 @ 21:59:19
Postat av: BLADH

det går över tjejen! Alla tror vi att vi börjar bli galna lite då och då <3

2010-03-24 @ 22:06:25
Postat av: mato

hahaha va skön du är Carro :)

2010-03-24 @ 22:18:27
Postat av: Anonym

jag vet :)

2010-03-24 @ 22:29:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0